Nu orkar jag snart inte mer!!
Pappa opererades i måndags, en vecka sedan exakt idag, och ligger fortfarande kvar på intensivavdelningen. Respiratorn har varit inkopplad tre gånger men andningen är fortfarande jobbig. Vem trodde att det skulle bli såhär jobbigt efteråt. Operationen tog 15 timmar och cancern är borta, men varför blir det så många komplikationer. Så fort det kommer ett positivt besked slår det snabbt bort av ett negativt... Vi orkar snart inte mer...
Resan till Mallorca var helt fantastiskt. Vad spännande det är att resa med människor man inte känner sedan tidigare. Det kan gå precis hur som helst, och denna resa gick så sjukt bra! Jag var nervös innan eftersom jag inte träffat två av de sex som skulle med, men vi klaffade direkt!
Det var hur kul som helst och alla tog hand om varandra. Så härligt att träffa lite nya människor, och människor man faktiskt tycker om. Dessa människor kändes på riktigt och det kändes som om de tyckte om mig just för att jag va jag. Visst blev de lite påtvingade men hade vi inte klaffat tror jag att det hade känts i hela kroppen, som det gör när jag träffat mina gamla "kompisar".
Tack fina nyvunna vänner!
Hoppas vi kan fortsätta träffas. Kram till er!!
Jag som trodde vi skulle vara på väg till värmen nu, sitter fortfarande kvar på flygplatsen. Tekniskt fel som det så fint heter, men nytt plan är på väg så förhoppningsvis kommer vi iväg idag. Vågar inte hoppas på något förrän vi sitter på flyget och är på väg.
Tänka positivt! Bättre att de upptäckte det tekniska felet nu än när vi var uppe i luften, då känns det bättre!
Hoppas bara att vi kommer iväg!!!
Idag är det dax att åka iväg på resa tillsammans med fin fina vänner. Det är både spännande och nervöst. Jag har aldrig åkt iväg med dessa människor och flera av dem har jag aldrig träffat.
När jag berättade för min bror att de hade frågat om jag ville följa med dem utomlands, så blev svaret:
- Det är ju precis det du behöver, fan vad kul att träffa lite nya människor!!
Visst är det så, men det är lite skrämmande oxå...
Jag är så feg, så jag fattar inte att jag ringde dem och sa:
- Jag följer gärna med er... om jag fortfarande får.
Varför skulle de ha ändrat sig, det var ju inte mer än ett par dagar sedan som jag fick frågan... Så typiskt mig.
Så när flyget var bokat har allt annat rullat på. Jag hänger mest med.
.
Nu är det alltså dax att åka iväg, nästan ensam, med många nya människor.
Nu börjar verkligen min resa, på alla sätt och vis!!!!
Ses om en vecka eller så.
Idag är det nog många som har jobbångest inför imorgon. Min mamma börjat jobba imorgon efter sju veckor (så hon ska inte klaga) semester, så hon tyckte det va lite jobbigt ikväll.
Även om man trivs med sitt jobb och tycker det är roligt så är det så mycket mer, man måste gå upp en viss tid på morgonen, äta frukost på kort tid men ändå så mycket som man klarar sig fram till lunch (eller i alla fall fram till 10-fikat), måste vara på jobbet (alla fall sex/sju timmar första dagen) så att inte kollegorna börja undra och det innebär ingen frihet, då man själv bestämmer över sitt eget liv, utan helt plötsligt är det någon annan som bestämmer och det försvinner inte oavsett om man trivs med jobbet eller inte.
Jag lider med alla er som börja i morgon men jag vet att det kommer att gå kanon bra!
Visst kommer det att vara jobbigt men tänk då bara på vilken bra sommar du har haft och vad mycket du har gjort! Då går allt plötsligt mycket lättare.
Själv åker jag till Mallorca i en vecka med fina vänner, så min ångest får vänta någon vecka till.
Jag lyssnade på Underbara Claras (underbaraclaras.com) sommarprat program på sr.se igår och jag blev så otroligt imponerad och inspirerad.
Vilken tjej alltså. Jag följer hennes blogg, men att få höra hennes sommarprat gjorde att jag tycker om henne ännu mer. Vad härligt det är med kvinnor som vågar stå upp för vad de tycker och känner och våga stå för det. Hon är endast 26 år gammal men ändå har hon kommit så långt. Fantastiskt att man kan leva på det hon gör, det är nog en dröm för många, i alla fall för mig. Tänk att få göra det man verkligen tycker om, sin hobby, och samtidigt få betalt för det. Det är ju helt underbart!
Tack underbara Clara för att du finns och du hjälper fler än du tror i och med din blogg! Fortsätt så!
Vilken konstig period detta är i mitt liv. När jag inte vet någonting alls om någonting. Jag trodde att jag visste lite om mig själv och vad jag ville. Jag vill leva med dig, köpa ett hus, skaffa barn och leva ett ganska typiskt Svenssonliv. Men nu är det inte alls så jag jag vill leva. Visst vill jag fortfarande vara med dig, köpa hus och skaffa barn, men det är inte längre det som är det viktigaste. Det viktigaste är all må bra, att trivas med sig själv och sitt liv och framför allt göra det som jag tycker är roligt och inte det andra tycker att jag ska tycka om.
Detta är verkligen inte en rolig period och jag önskar inte ens min värsta ovän (om jag nu har någon) detta.
Att det kan bli såhär i ens liv och att man kan må såhär är en gåta för mig. När jag tänker på att livet är för kort för att må dåligt, får jag ångest och mår ännu sämre, så det är kanske viktigt att låta sig själv må dåligt ett tag för att sedan kunna komma igen.
Jag önskar att du hade vetat hur jag kände och jag hade gärna velat veta hur du har det.
Du finns i mina tankar jämt och ständigt, vilket inte alltid gör det så lätt....
Jag önskar att du hade varit här. Då hade vi gått en lång promenad i månljuset och pratat om allt och inget. Klockan hade varit oviktig och allt hade kretsat kring oss. Det jobbiga hade vi inte gett något utrymme, utan bara det som var bra och härligt hade vi tagit upp. Njutit av den tiden som va och inte oroat oss för framtiden. Framtiden kommer ändå oavsett vi pratar om den eller inte, så varför tänka på den nu. En promenad i månljuset är det enda jag önskar nu och inte ens det kan vi ge varandra. Kanske någon dag kommer vi åter kunna ta en promenad i månskenet och prata om allt och inget, det får tiden utvisa.
Ikväll var det konsert i slottsruinen i Borgholm, och vilken konsert det va sen då! Helt fantastiska Mikael Wiehe och ännu mera fantastiska Melissa Horn! Herregud vad bra det va. Det började med en lugn, fin och mysig konsert med Mikael. Där han stod och ägde hela scenen i bara sin gitarr. Att man kan fylla så mycket med bara sång och gitarr. (visst hade han med sig sitt band, men men.) Efter en och en halv timmes konsert var det dax för Melissa Horn att inta scenen och vilken tjej! Hur söt som helst och med en underbar sångröst. Jag har lyssnat jättemycket på hennes skivor, men live....det va verkligen något speciellt! Alla hennes texter passa precis rätt i hjärtat. Hon är precis en sådan person som jag gärna hade haft som vän. Hon verkar vara ödmjuk, bry sig om andra och framför allt hon vågar bjuda på sig själv. Hon verkar vara en toppen tjej! Tänk om man hade hälften av hennes talang, då hade jag varit glad! Tack underbara Melissa Horn och fantastiska Mikael Wiehe för en härlig kväll!!!
Jag vill inget annat än vara med dig, ändå går det inte. Varför lyckas vi inte få det att funka, är det för att vi innerst inne inte vill och känner att vi är för olika eller är det för att vi inte försöker. Jag kämpar varje dag med att komma vidare i mitt liv, men när det känns som att jag kommit lite framåt slås mina ben omkull och jag ligger på botten igen. Förhoppningsvis är detta hål inte lika djupt som förra, tänker jag varje gång men hur vet man det. Idag känns hålet djupare än någonsin och det var länge sedan det kändes så jobbigt. Kanske kommer jag upp tidigare ur hålet än vad jag gjort tidigare, men det är för tidigt att säga nu. Det får tiden utvisa. Nu ska jag försöka sova lite så att dagen imorgon inte blir så jobbig. Jag vill inget annat än att må bra och vara lycklig. Tycker inte det är för stora krav....
