pyssligafia

Vilken konstig period detta är i mitt liv. När jag inte vet någonting alls om någonting. Jag trodde att jag visste lite om mig själv och vad jag ville. Jag vill leva med dig, köpa ett hus, skaffa barn och leva ett ganska typiskt Svenssonliv. Men nu är det inte alls så jag jag vill leva. Visst vill jag fortfarande vara med dig, köpa hus och skaffa barn, men det är inte längre det som är det viktigaste. Det viktigaste är all må bra, att trivas med sig själv och sitt liv och framför allt göra det som jag tycker är roligt och inte det andra tycker att jag ska tycka om.
Detta är verkligen inte en rolig period och jag önskar inte ens min värsta ovän (om jag nu har någon) detta.
Att det kan bli såhär i ens liv och att man kan må såhär är en gåta för mig. När jag tänker på att livet är för kort för att må dåligt, får jag ångest och mår ännu sämre, så det är kanske viktigt att låta sig själv må dåligt ett tag för att sedan kunna komma igen.
Jag önskar att du hade vetat hur jag kände och jag hade gärna velat veta hur du har det.
Du finns i mina tankar jämt och ständigt, vilket inte alltid gör det så lätt....