Idag är det en till sådan där jobbig dag när man inte ser någon ljusning på någonting. Det känns som att man aldrig kommer att bli glad och lycklig igen.
Jag är så otroligt ledsen och besviken på alla som man trodde va sina vänner men som nu inte hör av sig.
Vad är det som alla är så svårt och jobbigt!
Det är ju så lätt att skicka ett sms men det gör jag så mycket för den som är mitt i allt. Jag vet själv att man har mycket med sitt eget och svårt att hinna med. Men detta är verkligen något jag kommer tag med mig och som jag kommer tänka mycket på när det gäller andra.
Idag ska jag flytta ur lägenheten vilket inte gör dagen bättre...
Det gick bra för pappa på röntgen. Men inget besked så väntan och ovissheten fortsätter. Det är nästan det som är jobbigaste, att inte veta.
Pappa är tystlåten och försöker hålla modet uppe för oss, även att vi vet att han gråter och är svag när vi inte är med. Hur gammal man än är så försöker ens föräldrar att skona en från allt jobbigt och svårt...
Sökte tröst hos fin vän igår, vilket fick mig att må lite bättre och känna riktig glädje. Sådan glädje som känns i helakroppen och som gör att man orkar med livet. Man måste låta sig känna lycka i all missär.
Kvällarna och nätterna är jobbigast och då önskar man ännu mer att man vore två.
Bara vetskapen att det ligger någon bredvid, att kunna sträcka ut en arm och känna närhet eller når man vaknar till höra någons andetag, att det finns en annan hos en.
Dagarna går ofta ok även om tankarna allt oftare svävar iväg och ångesten kommer krypande, så är det ändå lättare att mota bort det jobbiga och lyckas tänka på annat. Det är ofta någon kommer in på kontoret och prata en stund och det kan göra hela dagen. Tur att det finns människor som bryr sig om andra människor, världen blir så mycket bättre med dem!
När jag inte trodde att det kunde vara värre, när jag inte trodde att jag kunde må sämre och sjunka längre ner kom beskedet: pappa ha en tumör i halsen!
Han var hos doktorn i tisdags och de gick ner med en kamera i halsen och det var där den va. 42 centimter ner från tänderna.
På bara några minuter ändrades våra liv dramatiskt.
Jag pratade med pappa innan han skulle till läkaren och önskade honom lycka till. Visst har han haft svårt att få ner maten, men annars är han ju helt frisk.
När han sedan ringer mig efter att ha kommit hem från sjukhuset kommer beskedet....han har en tumör....
Frågorna är många, vad händer nu? Kommer han att bli frisk igen? Har den spridit sig?
Han ska skiktröntgas imorgon och sedan kommer det att bli operation. Denna ovissheten är HELT fruktansvär när vi inte vet någonting. Är den godartad eller elakartad? Har den spridit sig? Hur stor är den? Går den att ta bort?
Det enda vi vet är att den finns där.
Jag har hört många som har fått canser men eftersom det inte har drabbat någon i min närhet har jag inte tagit reda på vad det är eller vad det innebär.
Så nu har jag dagarna i ända läst och läst om vad canser är och vad det innebär...
Jag skrev ett lång inlägg idag på dagen, men när jag kollar nu så har det inlägget inte kommit in! Vad frustrerande! När man har printat ner sina tankar för dagen så vill man ju att de ska komma upp. Är det den nya sidan som gör detta, eller vad är det för fel?
Jag har i alla fall efter jobbet varit på rolig, men otroligt jobbig träning, AFRO. Hur kul som helst och hur jobbigt som helst. Man är inte stilla en sekund och man jobba mycket med benen och magen. Det är väldigt mycket upp och ner vilket även påverkar konditionen. Det är konstigt det där med kondition, för när jag är ute och springer så blir jag hur trött som helst efter bara typ 10 minuter men när jag dansa så kan jag dansa i flera timmar. Jag känner inte alls på samma sätt att jag är trött. Jag tror att det är att det är så enformigt med att springa, ingen direkt utmaning. Jag önskar att jag kunde snöra på mig mina springskor och sedan sätta igång och springa. Men det är så mycket som tar emot och så fort jag börjat springa tänkter jag på när det tar slut. Jag vill att det ska ta slut redan innan jag börjat. Det är något nödvändingt ont för mig.... Tur att det finns andra träningsformer!
Igår var jag på Wanås konstpark! Herregud vad mycket häftiga och snygga grejer de hade där i parken. Vi gick runt utan att kolla på kartan utan bara kollade på det som vi ville och gick dit konstverken drog oss. Jag tror att det var mycket som vi missade, men efter att har betalat 100 kronor i entré biljett så fick man oxå ett årskort. Så det känns som att man kommer hinna med att åka dit fler gånger och titta och då gå andra vägar. Jag har aldrig tidigare varit här, men efter att ha hört mycket om det från olika håll så kunde jag inte annat en oplanerad lördag ta mig och dit och jag säger att det är verkligen värt ett besök! Jag gillar konstverk som man även kan/får använda, och mycket av det som fanns i parken var just sådana konstverk. Här får ni några smakprov på de som finns i parken. Våran favorit var leklandskapet, den nedesta bilden, av Jacob Dahlgren. Har ni en ledig dag över på semestern, så ta en tur hit! Det är verkligen värt det för både stora och små. Är ni intresserade kan ni läsa mer om parken här: www.wanas.se/
Åh, vad jag inte alls gillar att de håller på att göra om denna sidan. Det går inte att logga in från telefonen och webbsidan har oxå krånglat, men man får väl hoppas att det blir som de lovat. Att det ska bli bättre och lättare att lägga upp bilder och inlägg. Men just nu känns det inte som något av detta funkar, så vi får se hur det går att lägga upp detta inlägget.
Det var ju tyvärr några dagar sedan jag skrev och det är mycket som har hänt sedan dess. Jag har återfått en fin vän efter att varit ifrån varandra i 12 år, fasen vad tiden går fort. Det känns som det va igår jag gick på gymnasiet, men det va visst inte det. Jag har oxå åter igen blivit besviken på en vän, som tydligen tror att det enda ens vänner vill prata om är hennes barn. Jag är jätte glad för hennes skull att hon har en bra man och tre fina barn, med det är tyvärr inte bara det jag vill prata om när vi är och fika. På en och en halv timme pratade vi en timme och tjugofem minuter om henne och hennes barn och ca fem minuter om mig och mitt liv. Att jag precis har lämnat ett 16 årigt långt förhållande är ju inget att prata om. Jag är inte bitter och jag begär inte att alla ska prata om mig men det känns faktiskt inte så kul att prata om dig heller. Det är dessa "vänskaper" som man istället ska strunta i och sedan lägga sin energi på de som man får kraft och energi av. Vad mycket det gör vilka man umgås med!
Återkommer snart igen, lovar att det inte ska ta så lång tid till nästa inlägg. Bilder kommer oxå att komma, bara jag förstår hur man gör....
Försöker peppa en fin vän som håller på att göra slut med sin pojkvän, verkligen inte lätt!
Jag förstår att det är jobbigt. Men jag har börjat tänka på att det är nu man har all chans i världen att göra precis det man själv vill och bygga upp livet så som man själv vill ha det!!
Jag ser inte alltid det sådär positivt, men det är verkligen nu man har chansen att ändra det som inte varit bra. Försök att fokusera på det positiva istället för det negativa.
Du har inte kommit dit du tänkte/trodde/hoppadKänner precis likadant! Så jag förstår dig. Men jag har nu börjat tänka på att det är nu man har all chans i världen att göra precis det man själv vill och bygga upp livet så som man själv vill ha det!!
Jag ser inte alltid det sådär positivt, men det är verkligen nu man har chansen att ändra det som inte varit bra. Försök att fokusera på det positiva istället för det negativa.
Du har inte kommit dit du tänkte/trodde/hoppades på, men det är nu du kan göra något åt det!!
Nu solen är det bara att komma fram! Även om det är skönt ute så längtar jag idag efter solen. När jag tittar ut genom mitt fönster på jobbet och längtar mig bort så sticket det lite i ögonen, så någonstans där bakom molnen finns du min fina vän som jag längtar efter. Även om jag tyvärr sitter inne hela dagarna, vid mitt skrivbord, så känns allt mycket lättare bara solen skiner. Allt blir mer levande och alla människor kommer ut ur sina stugor och börja leva igen. Uteserveringarna fylls på mer och mer och kläderna blir förre och färre. Det är inte bara träd och blommor som slår ut utan även vi människor föds på nytt! Det är en härlig tid vi har framför oss och jag njuter av varje sekund!
Dubbel regnbåge! Idag när jag va ute och gick började det regna och plötsligt dök dessa två fantastiska regnbågar upp. Den innersta bågen gick runt och man såg hela den halva cirkeln, så fint! Jag tänkte på livets utveckling och vad det är jag vill prioritera i mitt liv. Det är ju nu det börjar så bästa jag tänker efter. Lästa på underbaraClara.com idag om självförtroende. Otroligt intressant och bra! Men jag vet inte om jag höll med henne om allt, men det va fantastiskt och väldigt tänkvärt! Läs det!! Jag tror tyvärr att det finns människor som har så dåligt självförtroende att de inte ens vågar eller inte tror att de klarar av något, men jag tror oxå att man såklart kan få bättre självförtroende men positiva tankar. Det är nog tankesättet man måste ändra i första hand! Sorry Sverige, synd det inte gick bra i fotbollen. Men vi tar dem nästa gång!!
Ett bad i det kalla vattnet när regnet öste ner. Har varit nere och tagit ett dopp i det kalla vattnet för att rensa tankarna och känslorna jag har efter helgen. Det va verkligen skönt att känna det kalla vattnet omfamna mig och känna att min kropp blev kallare och kallare. Denna gången doppade jag även håret, så nu har jag verkligen badat på riktigt!
Tur att man har människor som tar hand om en. Fortfarande tungt. Jag plockar och plockar, men det känns inte som jag kommer framåt. Står bara och trampar. Vad man har samlat på sig mycket, som man nu inte vet vad man ska göra med. Tur att man har människor som håller i en så man inte faller över kanten, för idag är det nära.....
Tung dag idag.... Idag är en otroligt jobbig dag. Jag ska flytta från min älskade lägenhet och lämna mitt tidigare liv, vilket känns otroligt jobbigt. I sex år har jag bott här, och det är det stället jag har bott längst på sedan jag flyttade hemifrån för 10 år sedan. Jag lämnar inte bara min lägenhet utan även mitt 16 åriga förhållande... Nu verkar det inte finnas någon återvändo längre. Så det är en stor sorg som tynger mig idag.....
Till minne av min underbara mormor! Som jag skrev i mitt förra inlägg skulle min mormor har fyllt 100 år idag om hon hade fått fortsätta att leva. Så därför har jag dagen till ära gjort hennes underbara kringlor! Supergoda som de är med bara ett glas mjölk!! Härligt! Har man lite gammal grädde hemma är dessa super enkla att göra!
VÄRLDENS ROLIGASTE TRÄNING!!! Har precis kommit hem från världens roligaste träning! Jag är helt full av energi! Jag har tidigare tyckt att afro har varit den roligaste träningen, men nu har ZUMBA gått om...med häst längder!! Det va helt otroligt roligt. Har ni inte provat på zumba, så gör det!! Och fantastiska, underbara och fina Agneta som höll i träningen gör mig alltid lika glad och få mig att må bra! Du gjorde min dag och kommer göra fler dagar, precis som du gjorde när vi gick på gymnasiet! Gud vad kul vi hade och vad mycket vi gjorde!! Nu kommer jag inte låta dig försvinna, jag vill lära känna dig igen! Tusen tack fina!! Bilden visar vilken energikick jag gav min kropp, precis vad den behövde!
Åh, typiskt!!! Jag som hade planerat min kväll på en filt vid mitt favorit ställen för att njuta av ensamheten i månljuset. Istället är det helt igenmulet och det regnar ute. Jag har hela dagen gått o väntat på att det ska bli kväll så jag skulle kunna njuta, men nu så sitter jag här inne i min fåtölj och kolla ut på regnet. Visst är det mysigt med regn och jag brukar gilla det, men snälla inte just idag... Bilden tog jag igår när jag stod och kollade på en nästan full måne...otroligt fin va den i alla fall!
Vad skönt det är när man väl har kommit in i sin träning! Man blir full av energi och mår bättre än vad man gjort tidigare. Energin spritter i benen och när jag sitter på jobbet vid mitt skrivbord längtar jag bara ut för att få springa eller i alla fall gå en runda i den friska luften.
Ikväll är det fullmåne på riktigt!
Jag som trodde att den var full igår, som ni ser i förra inlägget, men inte....
Men ikväll så ska jag i alla fall ta med mig min underbara kamera och gå till min favorit ställen, kanske ska jag ta med mig en filt oxå, så ska jag sitta där länge och bara njuta av ljuset och naturen runt omkring mig!
Funderarens dag Idag har jag funderat och tänkt mycket. Vad ska jag bli när jag blir stor? Vad vill jag få ut av mitt liv? Vad mår jag bra av att göra? Var vill jag bo? Frågorna är många, men svaren är få. Men jag tror och tänker att svaren kommer att dyka upp när jag minst anar det. Helt plötsligt står jag där och alla frågor har fått svar. Jag vet att det kan kallas 30-års kris, och det är precis vad det är. Jag står vid ett vägskäl och har många olika vägar framför mig. Visst är det fantastiskt, underbart och jätte spännande säger alla....men oxå väldigt otäckt och skrämmande. Att bara kasta sig ut utan att veta att någon tar emot en. Med det sägs att det är en del av tjusningen....jag vet inte. Inte ännu i alla fall, även det får tiden utvisa....
Testar att mobilblogga! Jag som skriver nästan alla mina inlägg på telefonen har varit lite irriterad på att jag inte har kunnat lägga upp bilder. Men nu verkar det som att jag har hittat funktionen där det funkar! Så detta är ett test för att se om jag har fattat det hela rätt. Hoppas hoppas!!
Ja, herregud vad jag längtar efter dig, just dig. Du har varit min så länge och helt plötsligt finns du inte hos mig längre... Jag trodde det skulle gå över, men så fort jag ser dig så finns du här så verklig hos mig. Hur kunde det bli såhär, vi som skulle leva vårt liv ihop. Du och jag. Men plötsligt finns det inget du och jag längre...utan nu är det dax att ta nya tag, ryck upp dig, glöm det, gör det du vill, detta var det bästa...låter det nu från alla som tycker att de få yttra sig utan att jag ens har bett om det... Även om de har rätt så varje gång jag ser dig försvinner allt det där och det finns bara du och jag på jorden!
Ja! Jag har fått min första kommentar på bloggen! Den fick jag av Linn som har bloggen lyckoland.blogg.se! Tusen tack för din kommentar! Det värmer fortfarande även att jag såg det första gången på förmiddagen.
Vad roligt att det är några som har hittat hit! Super kul. Nu förstår jag vad alla bloggare pratar om när de säger att det är så roligt när de berör och får höra vad andra har att säga. Men jag trodde aldrig man skulle bli SÅHÄR glad!
Så ni andra, ni är oxå hjärtligt välkomna att kommentera min blogg!
Igår var jag på fest med jobbet, så därför är jag lite trött idag! Dagen igår började med vanlig förmiddag, men vid kl. 13 satte vi oss på våra cyklar och började vår färd. Vi körde runt i staden och tittade på olika fina grejer. Vad mycket det är man inte har sett i sin egen stad! Man borde ta cykeln oftare och bara cykla en runda. Varje gång jag cyklar gör jag det till ett förbestämt mål, ska kanske bli lite mer spontan i mitt cyklande! Efter cykeltiden började lekarna....och jag som HATAR att leka. Jag hade lite ångest innan, men till min förvåning visade sig dessa lekar vara riktigt roliga! Har jag blivit gammal eller vad är det som hänt?! Till mitt försvar så va dessa lekar mer teambuilding än lekar. Jag tror det är det där när man ska jämföras med andra som jag tycker är jobbigt, är det mitt dåliga självförtroende eller är det min vinnarskalle som sätter in!? Här var det hela gruppen som presterade och hjälpte varandra. Det var bra lekar och något jag till och men skulle kunna tänka mig att göra om... Kanske börjar jag gilla lekar....ändå?!
foto: Frida Håkansson
