Jag har nu bestämt mig för att bara träffa människor som jag tycker om och som ger mig kraft och energi!
Jag ska inte anpassa mig för att folk ska tycka om mig. Vill de vara med mig, få de ta mig som jag är!
Jag är trött på samhället som tycker att man ska vara på ett visst sätt och man ska bete sig som alla andra. Sticker man ut är det jobbigt för samhället, för då har man inte anpassat sig efter det utan haft egna vägar och egna tankar och det är ju jätte jobbigt!
Visst måste man anpassa sig lite i livet, men man ska inte tappa sig själv!
Man ska välja sina fighter och stå för det man tycker är viktigt, det andra kanske inte spelar så stor roll!
Du gör mig så glad och du får mig att se fler och fler bra sidor....om mig själv!
Hur konstigt det en låter så tycker jag mer och mer om mig själv, ju mer jag träffar dig!
Du öppnar mina ögon och låter mig se saker jag aldrig sett förut!
Tack för att du vill träffa mig!!
Idag har varit en helt underbar dag! Legat på stranden och badat i havet. Tiden har rusat iväg. Vi har haft det så underbart!
Var mycket det gör att man har människor runt omkring som stärker en och som ger kraft och energi än någon som man alltid måste tänka på hur man ser ut eller vad man gör och säger. Det tar mer energi än vad det ger.
Jag ska nu försöka att bara umgås med dessa människor som gör mig lycklig och försöka släppa de andra. De är inte värda min kraft och energi. Jag har så många gånger glömt mig själv för att göra dem till lags, men nu är det slut med det!
I första hand är det jag själv som ska må bra och efter det hjälper jag gärna andra!
Vad konstigt det är med livet. Ena dagen mår man som en prinsessa o andra dagen känns allt meningslöst o tråkigt.
Jag vet att jag skrev om detta bara för någon dag sedan, men det är verkligen något som fascinerar mig.
Dagen idag började helt oki, fredag o allt. Sen får man ett jobbigt mail på jobbet o allt blir plötsligt jätte jobbigt. Jag bestämmer mig för att sluta tidigare, vilket jag faktiskt lyckas med (brukar inte gå så bra när jag bestämmer det innan) köper lite mat o åket o lägger mig vid en sjö! Dagen blir plötsligt bra igen.
Ligger där i flera timmar, badar när jag bli svettig o dricker när jag blir törstig. Inte många krav, bara jag o Mari Jungstedts bok "det fjärde offret" (hon kan verkligen skriva böcker!)
När klockan närmar sig sju-halv åtta känns det som att det är dax att packa ihop. Och plötsligt när jag sitter där i bilen på väg hem så känns allt super jobbigt igen. Vad ska jag göra nu?
Inte sugen på att åka hem o kommer inte på någon som vill/kan träffas såhär snabbt en fredags kväll.
Känner mig verkligen som den ensammaste i världen (vilket jag så klart inte är) men det är precis så det känns.
Så nu sitter jag här på balkongen med Mari Jungstedts bok i knät o känner att klumpen i magen o halsen börjar försvinna mer o mer.
Tur att man kan komma in i andras liv, när man är trött på sitt eget!
Jag har tagit så många fina bilder som jag så gärna hade velat dela med mig av, men vet inte hur jag ska göra.
Om jag tar en bild med telefonen, måste jag nu först lägga in den i datorn innan jag kan lägga upp den på bloggen.
Det känns som ett onödigt steg, speciellt för mig som mest lägger upp inlägg från telefonen....fantastisk uppfinning!!
Så jag undrar om det är någon som vet hur jag ska göra!
Jag har försökt bifoga bild både från kamera albumet och instagram, men jag lyckas inte....
Någon som kan hjälpa mig.....snälla!!
Om någon kan hjälpa mig med detta lovar jag att leverera många fina bilder framöver!
Otroligt fint väder även idag. Man bli lika lycklig varje morgon man vaknar och märker att det är ännu en fantastisk dag med fint väder. Lyckan va idag total tills jag kom på att det var torsdag idag och inte fredag som jag trodde hela morgonen....suck.
Och inte nog med det jag ska även jobba till kl 20 ikväll och det gjorde inte dagen bättre.
Det är konstigt vad det kan svänga.
Nu när jag väl är på jobbet och tittar ut genom fönstret och tänker på att det bara är torsdag, så känns det faktiskt oki. Hoppas bara att vädret håller i sig även till helgen....
Beach 2012, nu kommer jag!
Jag vet att det kanske är lite sent att börja tänka på beach 2012 nu, men jag tänker bättre sent än aldrig.
Det gäller väl bara att ge fasen i det och kämpa så länge man orkar.
Mitt mål är inte att gå ner en massa i vikt utan jag vill bara må bra och det gör jag när jag känner mig vältränad och orkar gå upp för trappan utan att bli trött. Får jag bättre kondition och lite mer synliga muskler, så mår jag helt klart bättre. Och det är ju det jag strävar mot, att må bra!
Man får bättre hållning vilket oxå ökar på mitt självförtroende.
Ok då, några kilo ner är väl oki. Men det är inte det som är huvudsyftet.
Jag uppmanar inte alla att börja träna och att ni inte ska tycka om era kroppar som det är, för så är det verkligen inte!!
Det är bara det att jag har hittat mitt träningssätt, som gör mig glad och samtidigt få mig att må bättre. Denna träningsform heter dans: AFRO DANS!!
Jag älskar denna träningsform och jag bli glad i hela kroppen av denna!!
Nu har man badat i havet oxå!
Det är verkligen något speciellt med det där första doppet. Den ilande känslan i fötter och ben när de sakta når vattnet o det blir djupare o djupare. Jag är ingen som hoppar i, även om det går. Nej , jag ska sakta men säkert blöta varje kroppsdel för sig. Det är det som jag tycker är att bada!
Men jag är även den fega varianten, som inte vill doppa huvudet.
Det är kanske inte så mycket för att jag är feg, utan mer av praktiska själ. Det blir så jobbigt med blött hår o någon borste ha man inte med sig heller.
Bättre var det när man var yngre o alltid tog med sig både spraybalsam o hårborste till stranden, så man alltid va snygg i håret. Men den tiden är över, undra om den någon gång kommer att komma tillbaka. Troligtvis inte för mig men kanske för nästa generation som blir tonåringar o alltid vill vara snygga i håret!
foto: Frida Håkansson
Det är konstigt det där när man vill en sak, men ändå inte.
Vad är det som gör att man inte vill, även om man vill det.
För min del beror detta nog väldigt mycket på rädsla.
Om jag väljer att gör det jag vill, så måste jag samtidigt stå för konsekvenserna.
Hur ska jag kunna göra det när jag inte vet vilka konsekvenser som kommer när jag gör just de valen?!
Jag kan tänka och fundera hur mycket som helst på vilka konsekvenser det kommer blir, men jag vet samtidigt att jag kommer att glömma en massa.
Är jag beredd att göra valet även om jag inte har kommit på alla konsekvenser som det kommer att bli...
Detta gör istället att jag dra mig för att ta beslut för att slippa stå för konsekvenserna, men hur blir det att leva då?
Jag önskar att jag kunde gör val utan att behöva tänka på konsekvenserna, utan göra det bara för att jag vill!!
Jag beundrar alla som vågar ta beslut och göra val även om de vet att de kan bli jobbiga konsekvenser. Detta visar bara att de är väldigt starka och det är så stark som jag vill bli...så stark som jag KOMMER att bli!
Detta är bara början, nu är det jag som tar över mitt eget liv, ingen annan ska få bestämma över mina val och beslut!
Det är så otroligt många, just kvinnor, som inte vågar eller rent av inte ta för sig av vad livet erbjuder. Jag är, eller rättare sagt VAR en av dem, men nu har jag fått nog!
Jag vill utforska vad livet ha att erbjuda!
Kommer säkert att gå på en massa nitar och motgångar, men vad gör det?!
Det kommer ju att starka mig och jag kommer märka att även det inte är så farligt.
Nu är det dax att faktiskt våga ta steget ut i verkliga livet och börja leva på riktigt!
Så kör alla ni som inte vågat tidigare!
Vi kommer klara det!
Precis som Veronica Maggio sjunger i sin låt Havanna mamma:
" inte riktigt nöjd med livet, en dag ville hon har mer!"
